Labrapport - förbränning av järnull

Syfte:

Jag ska undersöka vad som händer när jag tänder eld på järnull.

Material:

·      Balansvåg
·      Järnull
·      Tändstickor
·      Metallbricka

Metod:

1.     Bygg en balansvåg som på bilden.

2.     Häng järnull på båda sidorna av vågen. Viktigt att vågen väger jämnt.

3.     Järnullen ska vara fluffig, för att den ska vara luftigt.

4.     Tänd tändstickan och tänd eld på den ena järnullsbollen.

5.     Se vad som händer.

Hypotes:

Jag tror att järnullen kommer bli tyngre när det brinner och att järnullen i slutändan kommer vara lite svart. Den kommer nog inte börja brinna så man ser lågor men den kommer nog i alla fall se lite bränd ut.

Resultat:

Säkerhet: När man fluffar upp järnullen så måste man vara väldigt försiktig för att järnullen är väldigt vass. Det är lätt att skära sig på den så man kan använda tunna handskar. Man bör även ha en metallbricka under balansvågen för att inte skada underlaget.

Vad hände:

När vi tände på järnullen började det brinna och det kom små gnistor ur järnullen som flög ned på metallbrickan. Vågen började luta och den sidan vi eldade på drogs neråt, den blev alltså tyngre. Färgen var blåaktig/grå och mörkare än hur järnullet såg ut när vi började. Efter att elden hade slocknat gick det inte att tända på den igen, det beror på att järnatomerna som redan finns har reagerat och då finns det inga kvar.

Slutsats:

När järnet (Fe) kom i kontakt med två syreatomer (0₂) och fick värme så blev det en kemisk reaktion och det var då järnoxidet bildades. Eftersom att vikten ändrades när vi tände på så ändras atomerna och molekylerna också = Fe + 0₂ värme à Fe₂0₃ (järnoxid). Järnullen gick från fast form då den kompakt till flytande form och då blev järnullet tyngre och det började lossna bitar från den.

Min hypotes stämde lite, järnullen vi eldade på blev tyngre och ändrade färg. Men färgen blev dock inte svart som jag trodde. Utan den blev som mörk blå/grå. Det kom gnistor ur ullen och det kom små lågor vilket jag inte trodde att det skulle.

Kopplingar till vardagen:

Rost kan göra väldigt mycket, det kan förstöra saker och ge oss skador. För att hindra att våra saker ska börja rosta så kan man smörja på rostskyddsmedel. Man smörjer på det för att tillexempel förhindra att spikar går av då de kan göra det om de blir rostiga. Det kan då leda till att järnrör kan lossna och ramla ner och har man otur så kan man få dom på sig. Men järnoxid (som rost är) kan förekomma i naturens verk också, som i jordar, sjöar, havsbottnar och floder. Så rost finns kring oss hela tiden, utan att vi knappt vet om det.

Förbättringar:

När vi mätte ut järnullen vägde vi den utan våg, det hade nog varit lättare om vi hade vägt den med våg för då hade vi varit säker på att det hade blivit jämnt. Det är något vi hade kunnat förbättra om vi hade gjort om detta experiment. Hade jag gjort om denna laboration skulle jag ha testat med svinto och göra en liknande labbrapport och se vad som händer och jämföra lite hur järnullen blev och hur svinto blev.

Såhär såg det ut när vi tände på och eldade järnullet. Det blev som små lågor av elden men det som man såg tydligast var hur elden spred sig i järnullet. Elden fångar upp de små järnatomerna och järnoxidet, när allt var "slut" slocknade elden.

Såhär såg det ut efter att vi hade tänt på järnullen och elden hade slocknat. Man ser väldigt tydligt att den sidan vi eldade på blev tyngre. Tittar man ner på metallbrickan vi hade ser man att väldigt mycket har ramlat ner på den. Så det var bra att vi använde den.

Såhär såg järnullen ut efter att vi eldade den. Tittar man noga ser man små prickar i järnullen, det har och göra med att alla järnatomer som redan fanns har reagerat och att järnaromerna har klumpat ihop sig.