Gaser

Kalkvatten

Slutsats:

·      Jämföra resultatet med frågeställningen – Kalkvatten är vatten som är blandat med kalk (hör på namnet), vatten reagerar med koldioxid. Det betyder att koldioxid är en reagens till kalk och i bägaren bildas det kalciumjoner och hydroxidjoner. Därmed bildas det salt som blir kalciumhydroxid och de löser sig ej i vattnet som gör att vattnet blir grumligt.

·      Dra välutvecklade slutsatser med koppling till kemiska modeller och teorier - Det som bildas är ca²⁺+ 2 OH + co₂ (gasform)à CaCO₃ + H₂O (ett fast ämne) kalciumet lossnar och laddningarna lossnar och då bildas ett helt nytt ämne och därmed blir vattnet grumligt och det är ämnet som gör det. Kalciumhydroxid är ett stort salt och det är det som blir i det grumliga vattnet = salt.

·      Välutvecklade resonemang om resultatens rimlighet med tanke på felkälla – Vi kunde ha blåsa i sugröret lite längre för att få ett lite klarare resultat. Alltså så man verkligen såg en skillnad på hur kalkvattnet såg ut innan och hur det såg ut efter vi hade blåst. Men resultatet var ändå rimligt eftersom att man vet att kalkvattnet är reagens med koldioxid CO₂.

·      Ge förslag på hur undersökningen kan förbättras – Nästa gång hade man kanske kunnat testa att låta vattnet avdunsta och se om det blir något klarare resultat eller skillnad. Vi hade också kunnat testa med renare utrustning och material, så som bägare och titta en extra gång att sugröret är helt.

·      Visa på nya tänkbara frågeställningar att undersöka – Nu när jag har testat denna laboration så är jag nyfiken på att testa något annat experiment med samma funktion fast med en annan gas och se vad som händer. Men man ska dock vara försiktig för att vissa gaser kan vara farliga och man måste vara noga så man inte gör illa sig.

Bakpulver

Slutsats:

·      Jämföra resultatet med frågeställningen och dra välutvecklade slutsatser med koppling till kemiska modeller och teorier – Ljuset släcktes av gasen som bildats i e-kolven=ättika, vatten och bakpulver. Bakpulver innehåller 30 % bikarbonat och 40 % syra. Bakpulver reagerar med bikarbonat och syra tack vare att vi tillsätter vatten som sedan tillsammans bildar salt + CO₂. (Ättika= syra – skyndar på reaktionen). När man håller för handen ovanför e-kolven kan man börja känna ett tryck i handen. Det är då gaserna börjar bildas och när man sedan ser att allt (bakpulvret, vattnet och ättikan) har blivit till en röra kan man hälla ut gasen på ljuset och därmed ska ljuset släckas. Men släcks inte ljuset är det för att man är för långsam med att hälla. Man måste hälla direkt när man har släppt e-kolven så inte gasen/koldioxiden far ur den.

·      Välutvecklade resonemang om resultatens rimlighet med tanke på felkälla – Vi höll inte tillräckligt länge så det fick inte heller tillräckligt med gas och koldioxid när vi skulle hälla ut gasen så istället kom vätskan. Men när vi gjorde om experimentet och höll längre blev det en himla gas som gjorde att ljuset släcktes. Det var väldigt häftigt när man såg hur gasen hälldes ut ur e-kolven och sedan såg ut som en vätska som släckte ljuset. Detta är ett rimligt resultat för att man vet att när bikarbonat reagerar med syra bildar det tillsammans koldioxid som är en tung gas och som kan släcka eld.

·      Ge förslag på hur undersökningen kan förbättras – Nästa gång kan vi som sagt hålla lite längre över e-kolven med ättikan, bakpulvret och vattnet så den hinner ta upp mycket mer gas och koldioxid så att ljuset släcks på första försöket. Vi skulle också kunna förbättra vårt tryck över e-kolven, för det blir mer gas när vi tryckte hårdare och man såg dessutom också själva gasen som släckte ljuset.

·      Visa på nya tänkbara frågeställningar att undersöka – Nu när jag har gjort denna laboration skulle jag vela testa göra en likadan som har samma funktion fast med någon annan gas och andra kemiska ämne, som tillexempel kan släcka en brand med riktiga hus. Eftersom att vi använde oss av vanligt vatten hade man kanske kunnat testa att använda kalkvatten. Det hade varit spännande och se vad som händer med ljuset och vad som händer med gasen/koldioxiden.

Kemifrågor

10, 11 och 13 s.43 – från NO-boken:

10. Vilket kemiskt tecken har

a) syre: Det kemiska tecknet är O som står för oxygen (Oxygenium).

b) koppar:

Det kemiska tecknet är Cu som står för det latinska namnet Cuprum.

c) fluor:

Det kemiska tecknet är F som står för det latinska namnet Fluorum.

d) järn:

Det kemiska tecknet är Fe som står för det latinska namnet Ferrum.

e) väte:

Det kemiska tecknet är H som står för det latinska namnet Hydrogenium.

f) kol:

Det kemiska tecknet är C som står för det latinska namnet Carbo.

11. Hur skriver man den kemiska formeln för:

a) diväteoxid:

 Ett annat ord för diväteoxid är vatten, den kemiska formeln blir då H₂O som är vatten.

b) koldioxid:

Den kemiska formeln för koldioxid är CO₂, som består av en kolatom och två syreatomer.

c) syre (syras):

Den kemiska formeln för syre är O_2.

13. Vilka och hur många atomer ingår i följande molekyler:

a) N₂:

Består av två kväveatomer.

b) CO:

Består av en kolatom och en syreatom.

c) H₂CO₃:

Betyder kolsyra och i kolsyra ingår det två väteatomer, en kolatom och tre syreatom. En kemisk förening som uppkommer när koldioxid löser sig i vatten.

Periodiska systemet

I det periodiska systemet finns alla de grundämnen som ryssen Dmitrij Mendelejev påbörjade på 1800-talet. Man kan även kalla det periodiska systemet för grundämnenas ordning, som är en indelning av grundämnen efter deras ökande atomnummer (antal protoner i kärnan). I efterhand har man upptäckt nya grundämnen och då har man skrivit in dom i de luckor som Mendelejev ”lämnat”. Men i det periodiska systemet pratar man även om atommassan för varje atomslag. Som är mätt i enheten u, som står för atommassenheten. Atommassan som uppges är ett genomsnitt för de olika isotoper av atomslaget som finns i vår natur. Isotoper är en atom som har samma atomnummer som en annan men med olika neutroner och då har de olika atomvikter. Man har hittills funnit 91 grundämnen i vår natur och man har dessutom framställt fler laborationer vilket gör det lättare för de som jobbar med detta.

De lodräta raderna i det periodiska systemet kallas för grupper och de vågräta raderna kallas för perioder. Inom en grupp har grundämnena liknande egenskaper och det beror på att de har samma antal valenselektroner. Det vill säga, samma antal elektroner i det yttersta skalet. Men i en period har grundämnena lika många elektronskal och den är samma som periodens nummer. Sedan finns det även block, det är en familj av angränsade grupper. Dessa områden får sitt namn av atomernas elektronskal, det finns fyra block, s, p, d och f-block. Man kan dela in grundämnena på andra sätt också och då brukar de indelningarna kallas för övergångsmetaller och metalloider. Det finns även andra ”privata” indelningar och det är tillexempel ädelmetallerna.

Ett exempel på en av grupperna som finns i det periodiska systemet är grupp 1, som innehåller dessa grundämnen:

• ·      Väte (H)
• ·      Litium (Li)
• ·      Natrium (Na)
• ·      Kalium (K)
• ·      Rubidium (Rb)
• ·      Cesium (Cs)
• ·      Francium (Fr)

Det periodiska systemet är ett system för de olika grundämnena som man har funnit och sedan skrivit in på ett hyfsat enkelt sätt för att veta vilka som finns och vad de betyder.

Labrapport - förbränning av järnull

Syfte:

Jag ska undersöka vad som händer när jag tänder eld på järnull.

Material:

·      Balansvåg
·      Järnull
·      Tändstickor
·      Metallbricka

Metod:

1.     Bygg en balansvåg som på bilden.

2.     Häng järnull på båda sidorna av vågen. Viktigt att vågen väger jämnt.

3.     Järnullen ska vara fluffig, för att den ska vara luftigt.

4.     Tänd tändstickan och tänd eld på den ena järnullsbollen.

5.     Se vad som händer.

Hypotes:

Jag tror att järnullen kommer bli tyngre när det brinner och att järnullen i slutändan kommer vara lite svart. Den kommer nog inte börja brinna så man ser lågor men den kommer nog i alla fall se lite bränd ut.

Resultat:

Säkerhet: När man fluffar upp järnullen så måste man vara väldigt försiktig för att järnullen är väldigt vass. Det är lätt att skära sig på den så man kan använda tunna handskar. Man bör även ha en metallbricka under balansvågen för att inte skada underlaget.

Vad hände:

När vi tände på järnullen började det brinna och det kom små gnistor ur järnullen som flög ned på metallbrickan. Vågen började luta och den sidan vi eldade på drogs neråt, den blev alltså tyngre. Färgen var blåaktig/grå och mörkare än hur järnullet såg ut när vi började. Efter att elden hade slocknat gick det inte att tända på den igen, det beror på att järnatomerna som redan finns har reagerat och då finns det inga kvar.

Slutsats:

När järnet (Fe) kom i kontakt med två syreatomer (0₂) och fick värme så blev det en kemisk reaktion och det var då järnoxidet bildades. Eftersom att vikten ändrades när vi tände på så ändras atomerna och molekylerna också = Fe + 0₂ värme à Fe₂0₃ (järnoxid). Järnullen gick från fast form då den kompakt till flytande form och då blev järnullet tyngre och det började lossna bitar från den.

Min hypotes stämde lite, järnullen vi eldade på blev tyngre och ändrade färg. Men färgen blev dock inte svart som jag trodde. Utan den blev som mörk blå/grå. Det kom gnistor ur ullen och det kom små lågor vilket jag inte trodde att det skulle.

Kopplingar till vardagen:

Rost kan göra väldigt mycket, det kan förstöra saker och ge oss skador. För att hindra att våra saker ska börja rosta så kan man smörja på rostskyddsmedel. Man smörjer på det för att tillexempel förhindra att spikar går av då de kan göra det om de blir rostiga. Det kan då leda till att järnrör kan lossna och ramla ner och har man otur så kan man få dom på sig. Men järnoxid (som rost är) kan förekomma i naturens verk också, som i jordar, sjöar, havsbottnar och floder. Så rost finns kring oss hela tiden, utan att vi knappt vet om det.

Förbättringar:

När vi mätte ut järnullen vägde vi den utan våg, det hade nog varit lättare om vi hade vägt den med våg för då hade vi varit säker på att det hade blivit jämnt. Det är något vi hade kunnat förbättra om vi hade gjort om detta experiment. Hade jag gjort om denna laboration skulle jag ha testat med svinto och göra en liknande labbrapport och se vad som händer och jämföra lite hur järnullen blev och hur svinto blev.

Såhär såg det ut när vi tände på och eldade järnullet. Det blev som små lågor av elden men det som man såg tydligast var hur elden spred sig i järnullet. Elden fångar upp de små järnatomerna och järnoxidet, när allt var "slut" slocknade elden.

Såhär såg det ut efter att vi hade tänt på järnullen och elden hade slocknat. Man ser väldigt tydligt att den sidan vi eldade på blev tyngre. Tittar man ner på metallbrickan vi hade ser man att väldigt mycket har ramlat ner på den. Så det var bra att vi använde den.

Såhär såg järnullen ut efter att vi eldade den. Tittar man noga ser man små prickar i järnullen, det har och göra med att alla järnatomer som redan fanns har reagerat och att järnaromerna har klumpat ihop sig.