Historik/fakta:
Italienaren Ascanio Sobrero var den som framställde nitroglycerinet
och det var år 1847. Den industriella produktionsprocessen som görs för
nitroglycerin använder sig av svavelsyra och koncentrerat salpetersyra. Detta
skapar sedan nitroniumjoner, nitroniumjonerna blir överfallna av glycerinets
nuckleofila syreatomer. Inom det
medicinska området används nitroglycerin som behandling mot kärlkramp som
kallas för angina pectoris, också mot akut lungödem som är vätska i lungorna.
Denna medicin finns som tablett, spray och genom intravenöst (genom armen
tillexempel). Det finns olika nivåer/typer på kärlkramp, stabil och instabil. I
vissa fall kan det bland annat utveckla sig till blodpropp i hjärtats kärl och
då kan man få hjärtinfarkt.
Behov:
Ursprungligen såg man inget behov av denna medicin i början, utan tanken
med det hela var att göra sprängämnen. Det är ett väldigt kraftigt sprängmedel
och det kan inte bilda några fasta former av kol (aska eller sot). Nitroglycerin
används vid tillverkning av sprängämnen och speciellt vid tillverkning av
dynamit. Men när man insåg att nitroglycerin kunde användas i medicinska
områden så blev det ett behov för att motverka kärlkramp.
Konsekvenser:
Det finns några punkter som kan utveckla och kan öka
åderförkalkning, dels rökning, högt blodtryck, stress och om man rör på sig för
lite. Men det finns mer konsekvenser som tillhör själva nitroglycerinet och det
är biverkningarna. Medicinen ger i första hand positiva effekter och en del får
inga biverkningar. Men tar man nitroglycerin kan man få huvudvärk, yrsel,
illamående, lågt blodtryck, hjärtklappningar eller ansiktsrodnad. Dessa
biverkningar hänger ihop med att medicinen vidgar (förstorar) blodkärlen.
Fördelar:
Det motverkar kärlkramp så man förhoppningsvis inte får en högre
grad som sedan kan utvecklas till hjärtinfarkt.
Cellgifter:
Historik/fakta:
Det finns några andra ord för cellgifter, det är kemoterapi och cytostatika.
Det är vanligast att man får cellgifter vid cancer och det är nog det som många
kopplar till när man hör ordet ”cellgifter”. Under andra världskriget
upptäcktes senapsgasen, i början på 20-talet. Man använde sig av senapsgasen
för att anfalla fiendens soldater. Det resulterade i att det blev frätande
skador. Därefter upptäcktes blood cells, läkare, antifolates, tumör behandling
och first choice (i Amerika). Man brukar ge medicinen direkt genom blodet
(intravenöst) med dropp eller injektion (pump t.ex.).
Behov:
Det var många som drabbades av cancer förr och då upptäcktes gifter
som egentligen dödade, men dem upptäckte senare att dem gifterna botade sjukdomen.
Konsekvenser:
Det har förändrats mycket när det gäller att lindra biverkningarna
av cellgifter. Men vanliga faktorer är håravfall, trötthet, illamående, dålig
aptit, sköra slemhinnor, graviditet och fruktsamhet och blodbrist. En väldigt
stor nackdel är att cancern ger sig på friska celler och att då vem som helst
kan drabbas av cancer. Men cancer är också ärftligt, har någon i sin släkt
cancer kan det hända att fler i din släkt drabbas av det.
Fördelar:
Cellgifter får man vid cancer och några fördelar med cellgifter är
att cancern kan botas och att den som har drabbats av det kan bli frisk. Men
sedan kan det också vara så att man inte botas utan cancern blir under en
kontrollerad grad. Men blir man inte helt frisk botas en del av cancer så man senare
kan försöka bota det som är kvar.
Källor/källkritik:
Jag har valt dessa källor för att jag anser att de var mest
pålitliga och den information som stod verkar stämma överens med andra hemsidor
jag jämfört med. Det är allt från professionella personer och privatpersoner
med olika utbildningar och kunskaper. Som wikipedia, det är en hemsida som man
snabbt hittar information på och som dessutom är lätt att förstå. Men eftersom
att vem som helst kan ändra information på wikipedia måste man ändå vara
vaksam. Då kan man jämföra med andra hemsidor och se om informationen är lika. Cancerfonden
är en pålitlig källa till exempel, det är professionella och mycket utbildade
personer som står bakom den sidan. Deras mål är att besegra cancer och de
samarbetar med forskare för att hitta nya mediciner. Det är alltså personer med
hög utbildning och det är pålitligt. Urskola som också är en av de källorna som
jag använt mig av är radio och tv och deras text är riktad mot högstadieelever.
Deras ”program” sänds dels på kunskapskanalen, SVT och i Sveriges radio. När
det är så stora kanaler vi pratar om så ger de också ut informationen till
väldigt många människor. Jag tycker därför att Urskola är en pålitlig källa,
det är personer som är rätt utbildade och vet vad de pratar om. Den sista
källan jag valde att använda mig av var hälsatips, det var det källan som jag
tyckte var minst pålitlig av de jag valt. Men jag valde då att jämföra informationen
med andra hemsidor som där skrev samma saker fast på ett lite mer utvecklat och
avancerat sätt.
Urskola och cancerfonden känns mest trovärda för att man kan
kontakta dem genom både mail och telefonnummer, båda källorna har skrivit ut
vem det är som har skrivit texten och även adress. Jag tycker att det känns
pålitligt därför att de verkligen visar vilka de är. Man kan kolla upp vilka de
är och genom det kan man titta hur mycket de kan om ämnet. Hälsatips ägs av en
som heter Lotta Demitz Lundgren och hon verkar vara utbildad, i alla fall vet
vad hon pratar om. Hon har skrivit många texter på hennes sida, och det ser ut
som att hon kan ämnena hon tar upp. Wikipedia har inte skrivit ut någon mail
eller något telefonnummer men de har något som kallas ”kontakta oss”. Där kan
vi som läsare kontakta dem genom att ställa frågor. Man kan även kontakta
grundaren av sidan. Men har man använt sig av wikipedia tidigare och har
erfarenhet så tycker jag inte att det är några problem, även fast det inte står
så mycket om dem.
Cancerfonden skrevs år 2014, Urskola skrevs 2013, Hälsatips skrevs 2014 och Wikipedia är ju en sida där informationen
kan ändras av vem som helst, sidan uppdaterades senast den 10:e februari 2017.
Alla dessa hemsidor är skrivna ganska nyss och då är informationen ny också,
den är modern.